Rekryteringsagenten

Malpåsen | Uppdaterad: 2010-04-16

Våren 2000 stod Stockholms IT-bubbla på topp. Även de mest esoteriska affärsidéer kunde hitta riskkaptial. Jag och ett par tidigare affärspartners konstaterade till slut att det var mindre produktivt att sitta och sucka åt alla som fick tag på riskkapital och istället göra detsamma. Vi började skriva affärsplaner. (Dessa kanske kommer att publiceras här framöver om intresse finns, jag har dem scannade men måste stryka lite namn etc. från dem).

Det var högkonjunktur och svårt att hitta kvalificerad personal. Dessutom poppade det upp jobbsökar och rekryteringssajter på löpande band. Totalt fanns det kring 11 större sajter att registrera sitt CV på om du sökte personal, och marknaden var fragmenterad. Detta ville vi sikta in oss på.

JobBroker

Det första projektet hette JobBroker. Det var en satsning att sammanställa jobbannonser från alla olika jobbsajter för att förenkla för användaren. Ungefär som Workey gör idag.

Vi för diskussioner bl.a. med MTG, men det hela faller gång på gång på att intäktsmodellen är knepig och otydlig. Vi vänder på affärsmodellen och skriver en affärsplan för Rekryteringsagenten istället. En sökmotor som hjälper arbetsgivare att söka i alla jobbsajters CV-databaser.

Rekryteringsagenten

Vi tar fram en första utkast till affärsplan och får rätt snart kontakt med ett rekryteringsföretag som vore intressant att samarbeta med. Efter lite diskussioner tecknas ett Letter of Intent där vi får lite kapital, tillgång till deras kompetens och resurser samt kontor och en mindre lön. Planen är att utveckla en första produkt som kan börja säljas under hösten till referenskunder och då genomföra en större finansieringsrunda.

Vi spenderar därför sommaren på ett kontor på fashionabel adress i centrala Stockholm med att utveckla teknik och inte minst lära oss en hel del om rekryteringsbranschen. Affärsmodellen finslipas till att ge olika former av automatiserad rekryteringshjälp för att snabba upp och effektivisera processen att hitta kandidater. Samtidigt passar vi även på att pröva alla de datoriserade personlighetstester de har, jag är än mer skeptisk till vad de ger efter detta än jag var före.

Vi får fram en prototyp som under hösten demonstreras på en mässa och prövas av ett mindre antal referenskunder. Vi skaffar en snygg grafisk profil och marknadsföringsmaterial. Det var inte världens vackraste plattform, länge hade vi problem med att en man vars främsta referens var att han jobbat med Situation Stockholm kom som första sökträff oavsett vad man sökte på. Men till slut gav den rimliga resultat.

Än idag anser jag dock att den affärsplan som vi tog fram för finansieringssteg 2 är en riktigt bra affärsplan. Vi börjar prata med investerare och diskutera möjligheter till en snabb expansion.

Bubblan brister

När vi talar med olika investerare om en andra finansieringsrunda slutar telefonerna helt abrupt att ringa. Bubblan har brustit, det finns inte längre något kapital på marknaden. Vi börjar få slut på pengar, och det börjar skära sig mer och mer med den befintliga investeraren. Men kanske ännu värre, högkonjunkturen är slut. Rekrytering är inte längre ett problem och antalet jobbsajter minskar snabbt. Fundamentet till vår affärsidé har rasat och vi packar ihop.

I efterhand tror jag att det fortfarande finns utrymme för att göra bra saker kring båda dessa affärsidéer. Det finns idag konkurrenter på båda dessa marknader, men de har bara konverterat från den manuella världen. Det finns fantastiskt mycket möjligheter till förbättrad matchning och sökning. Jag får fortfarande inte passande jobb i mailboxen på morgonen. Rekryterare ringer fortfarande runt för hand och gräver där de står.

Jag är dessutom övertygad att vi började i fel ände. Vi började med en affärsplan och riskkaptial, för det var lite det vi ville prova, snarare än affärsidén i sig. Jag är sedan dess oerhört skeptisk till den modell kring entreprenörskap vi lär ut där man skriver affärsplan och söker kapital och därigenom spär på myten att det är så företag byggs. Båda dessa företag hade vi kunnat starta i källaren, på samma sätt som de andra vi jobbat med. Det hade givit mycket bättre resultat.